Min Vansbrovecka 2016 @Livsstilmedhansson

Det här inlägget skrev jag till Vansbrosimningens blogg i slutet av juli men nu delar jag den med er. Känt länge att jag vill dela med mig av mina känslor från alla lopp under Vansbrosimningens vecka 2016. Tilläggas att jag är den förste någonsin som jobbat mig igenom alla deras tävlingar efter varandra. Ser fram emot att någon utmanar mig!
 

Lördag 2 juli Vansbro Triathlon, medeldistans: 1,9 km simning, 90 km cykel och 21 km löpning
Söndag 3 juli Vansbro Bianchi 120, 12 mil
Onsdag 6 juli Vansbro Swimrun, 18,1 km
Fredag 8 juli Vansbro Halvsim, 1500 m
Fredag 8 juli Vansbro Öppen Älv, 3000 m
Lördag 9 juli Vansbrosimningen, 3000 m
Söndag 10 juli Vansbro Kortsim, 1000 m

 

Lördag 2 juli, Vansbro Triathlon

Dagen började med regn och åter regn. Inte hjälpte det min stora nervositet för denna tävling att det verkligen öste ner regn. Funderingarna snurrade runt i huvudet om hur det skulle kunna bli att köra ett triathlon medeldistans i hällregn. Gick och hämtade ut startnummer och allt som behövdes för tävlingen. Checkade in cykeln som den nybörjare på denna tävling som jag var. Visste till exempel inte att man skulle behöva ha hjälmen knäppt på huvudet vid incheckning till depån eller vad den nu kallas. T1 och T2 har jag nu lärt mig att det heter vid bytena av momenten i ett triathlon. Incheckning klar och på vägen tillbaka hälsar jag på vännen Oskar Djärv och kollegan Emma Graaf. Båda önskar lycka till och jag detsamma till dem. Det gav en extra kick då jag vet hur grymma dessa personer är och det kittlade till lite extra i magen. Det här kommer bli galet kul men en kamp mot kroppen. Det visste jag sedan innan. Hängde lite innan start med sambon Ida och vännen Johan som jag fått att ändra sig gällande att ställa in detta lopp. Han kände sig inte helt hundra men jag fick honom i tankarna att i alla fall testa. Tur var väl det för han slog sitt PB! Mot starten och nu var jag galet nervös!

Simningen, 1,9 km

Väntandes i starten ser jag alla i tävlingsklass ta sig runt bojarna längs Västerdalälven. Lyckas heja fram förste man ur vattnet. Damerna hade redan passerat. Starten går och det är igång! Fick sådant rus av all nervositet i början så minns knappt något under de första minuterna. Simmade på och efter rundningen av första bojen fick jag imma på glasögonen. Simmade hela sträckan ner till nästa boj i Västerdalälven utan att se ett smack. Navigerade endast med hjälp av de andra simmarna. Tog mig runt bojen och nu skulle det bli motströms men den var inte så farlig. Varit med om värre tidigare Vansbrosimningar. Imman på brillorna försvann och jag kunde äntligen se igen. Började bli nervös igen för min allra först T1 då jag närmade mig målet på simningen. Upp ur vattnet och in i T1. Oj vad mycket människor han jag tänka sen var jag framme vid min cykel. Av med våtdräkten och på med alla cykelgrejer. T1 tog mig runt 4 minuter tror jag. Helt okej för att vara första gången.

Cyklingen, 90 km

Upp på cykeln och trampa iväg. Inget regn och rätt varmt i luften. Kan bli en rätt behaglig tur på cykeln tänkte jag. Över bron över älven, genom industriområdet och sedan ut på vägen. Galet vad alla såg snabba ut och vad fort de cyklade. Trampade på i ca 32 km/h som planerat. PANG! Efter 2 mil smäller det till i bakhjulet. Ingen punktering men bakhjulet börjar vobbla rejält. Så vint att bromsen ligger i, det går nu rejält tungt. Sänker farten till runt 29 km/h. Trampar på och kommer till vändningen i Vansbro igen och skriker då till Ida att en eker gått av. (Fått höra i efterhand att hon tänkte att vad hon skulle med den infon till haha?) Trodde jag i alla fall. Cyklar vidare och lyckas hålla ihop det i 29 km/h fart. Mycket tröttare ben än jag tänkt jag skulle ha men hade inte heller räknat med att cykeln skulle gå sönder. Kommer in till T2 och där visar det sig att baknavet är spräckt där ekrarna sitter fast. Helt galet att jag ens tagit mig till T2. Av med cykelgrejerna. T2 tar ca 3-4 minuter. Lyckas där höra Oskar Djärv gå i mål på en tredje plats. Blir glad för hans skull och tänker att nu har jag bara min löpning kvar då!

Löpningen, 21 km

Kommer ut på löpningen och tar direkt rygg på klubbkompisen Hanna. Galet vad benen kändes stumma. Hittar en fart jag känner mig bekväm vid. Ser en massa snabba löpare överallt men jag håller mitt tempo. Efter nästan 4 km så börjar magen strula. Magknip och håll i ett. Försöker tänka bort det och bara fortsätter springa på. Håller Hannas rygg. Första varvet avklarat och jag får mitt första gummiband runt handleden som känns underbart. Möter glada människor och får en massa hejarop utefter banan. Highfivar med klubbkompisar jag möter och hejar på personer jag möter vars namn jag lyckas se på nummerlapparna. Fick mig själv ny energi på det viset. Magen strular fortfarande. Fruktansvärd magknip och tunga ben. Tar mig runt till andra varvning och sista gummibandet runt handleden. Bara 3 km kvar till mål! Börjar tänka att jag snart ska gå i mil på min allra första triathlon tävling någonsin och det på medeldistans. Flinar massor på vägen mot mål även fast det gjorde ont precis överallt. Springer mot mål och den känslan. Att nu vara i mål på det första av mina sju lopp och det lopp jag varit mest nervös inför. Jag fixade det. Så stolt men så sjukt trött! 5:55:17 stannar klockan på och mitt mål på under 6 timmar var nu fixat! Tanken som slår mig vid målgången är hur jag ska få ihop cykeln till morgondagens cykellopp. Gick i mål runt 18-tiden på Vansbro triathlon och Vansbro Bianchi 120 starten är kl 10:00 dagen därpå. Kvällen spenderades med att jaga rätt på en ny bak-fälg. Lyckades till slut få hjälp med det via en av vännerna som skulle hjälpa mig runt på cykelturen. Bakhjul ordnat till morgondagen! Vila!
 

Söndag 3 juli, Vansbro Bianchi 120

Larmet på mobilen ringer och jag får bokstavligen rulla ur sängen. Kan knappt gå då benen är sjukt stela sedan triathlontävlingen. Vad har jag gett mig in på? Varför har jag varit så kaxig gällande detta och min hela Vansbrovecka? Varför ställde jag upp på bloggande och allt? Dessa tankar snurrade i huvudet medan jag laddade med ägg och bacon till frukost kl 8 på morgonen. Onda tankar och just där skulle jag kunnat göra vad som helst för att slippa cykla. Anländer till Vansbro och möter upp mina två vänner Micke och Jon som levererar en ny fälg till mig. Funkar kanon och ser till och med helt okej ut på cykeln. Testcyklar och helt plötsligt funkar benen igen. Konstigt hur starka våra kroppar är tänker jag. Positiva tankar nu. Vi rullar mot start och ställer oss långt bak då jag hoppats på i snitt runt 28 km/h fart under loppet. Starten går och vi flyger iväg. Passerar Nås där Ida står och hejar på. Vi har dit snittat ca 40-42 km/h och mina ben skriker av mjölksyra redan. Gör allt för att få kontakt med Jon och Micke för att försöka lugna ner tempot. Kommer inte orka varvet runt om det ska gå så här fort. De förstår mig och vi lämnar klungan. De ligger framme och drar mig nästan hela vägen ner till Fredriksberg. Vi stannar för bulle och saft vid kontrollen i Fredriksberg och får där höra om något regnoväder som är på väg. Vi hinner bara lämna kontrollen så börjar det vräka ner regn och hagel. Ser knappt någonting och det blir svinkallt direkt! Jaha men vad kul att cykla såhär i 5 mil då tänker jag. Nog för att jag är sjukt sliten så ska man få känna på sådant här väder också. Vi hinner ifatt en kille med en snygg röd cykel och jag tar följe med honom. Jon och Micke försvinner i regnovädret. Vi två kvar och vi presenterar oss för varandra. Visar sig att han var DJ dagen innan på Vansbro triathlon. Mycket trevligt tyckte jag så vi pratade lite om loppet och bestämde oss för att ta följe ända in i mål på ett kontrollerat vis. Vi går i mål med ett snitt på 30,1 km/h. Mitt mål är nått och under 4 timmar. 3:54:13 och supernöjd!
 

Onsdag 6 juli, Vansbro Swimrun

Lillebror Nicklas ringer dagarna innan och talar om att han har virus i kroppen så han inte kan ställa upp och köra med mig. Panik igen! Ringer Leffe i klubben som är en duktig och erfaren swimrunner. Han ställer upp för mig. Slutar jobbet runt lunch för att hinna upp till starten kl 16. Pappa Anders är nu med som supporter och det känns riktigt skoj. Känner mig lugn tillsammans med Leffe och tycker mig ha bra koll på alla prylar som ska med runt banan. Det är en varm dag, 25 grader och stekande sol. Valet att starta med våtdräkt och badmössa på skallen var kanske inte det smartaste då det var en lång första löpning. Ca 7 km och redan efter 4 km hade jag panik av värmen. Vi förlorade mycket fart på grund av det och mig. Höll på att svimma av värmeslag innan den första simningen. Alla sim-sträckor gjorde vi kanonbra. Vi simmade om väldigt många lag men istället tappade vi på löpningen. Jag har lite att jobba på vad gäller löpning då Leffe är betydligt snabbare än mig. Vi gick i mål som 4:e herrlag ca 3 minuter efter de som kom på andra plats. Vi blev 11:e lag av totalt 39 startande så jag är i alla fall supernöjd. Målet var under 3 timmar och vi gick i mål på 2:32:47. Stort tack Leffe för det snabba inhoppet!

Fredag 8 juli, Vansbro Halvsim & Vansbro Öppen Älv

Vansbro Halvsim

Mitt första riktiga halvsim någonsin. Simmat denna sträcka tidigare det år då Vansbrosimningen blev nerkortad på grund av kallt vatten. Mål nummer ett med mina simningar under denna vecka var att crawla i alla loppen och hittills hade jag klarat det. Mål nummer två var att slå alla tidigare tider på mina sim-lopp. Min förra tid var runt 32 minuter på halvsimmet så det var målet att slå. Sagt och gjort. Crawlningen satt och jag gick i mål som 17:e i motionsklass på 28:23.

Vansbro Öppen Älv

Fortfarande fredag och Vansbro Öppen Älv Laddade med lite gulaschsoppa mellan Halvsimmet och Öppen Älv. Tänkte att något lite lättare vill jag i alla fall få i mig då det ändå passerat lunchtid och Öppen Älv starten var kl 16:30. Mot starten och fick fin support av Pappa Anders och min tidigare tokiga granne Stefan. Ni vet han som en gång lärt mig simma när jag var liten, ni som läst Aqua tidningen. Hans bästa tid var runt 52 minuter så ni kan bara gissa vad jag hade i sikte. Starten gick och folk rusade iväg. Kom lite sent in i startklungan så hamnade alldeles för långt bak. Fick sicksacka mig fram som tog mycket energi och fart. Gick även här hur bra som helst med crawlningen nu också men i tankarna fanns ändå den viktiga Vansbrosimningen som väntade dagen där på. Spara lite på krafterna men det var svårt att hålla igen när allt gick så bra! Gick i mål på 50:51 och en 57:e plats på Öppen Älv var bärgad! Så jävla nöjd att äntligen få slå Stefans bästa tid!

 

Lördag 9 juli, Vansbrosimningen

Den stora dagen är kommen. Vansbrosimningen! Äntligen! Det är idag jag ska visa på riktigt vad jag lärt mig. Började crawla i november 2015 så nu är det verkligen upp till bevis. Vaknade i alla fall med galen träningsvärk i ryggen och med rätt stela axlar. Gjorde allt under dagen för att få igång överkroppen. Träffade massa glada vänner och vi alla kände oss nog väldigt taggade att få kliva i vattnet och anta dessa 3000 m öppet vatten simning. Fick idag support av både Ida och Stefan. Har känts som att jag haft ett helt team bakom mig med nära och kära hela veckan. Ni ska bara veta vad det betytt för mig! Går inte att beskrivas i ord! Men till starten då. Ställde mig längst fram idag bara för att slippa sicksacka så mycket till en början. Starten går och dem som stod bredvid mig bara flög fram i vattnet. Jag simmar på och försöker hålla hög frekvens på crawltagen men armarna kändes trötta och stela. Lyckades få ett riktigt åskväder över oss också med en massa hagel och regn. Men vad gjorde det mig som låg och plaskade i vattnet haha. Kroppen kom igång ordentligt när jag såg starten till halvsimmet. Där fick jag som superkrafter och nu kändes allt kanonbra. 200 m kvar och jag ser mål men mina armar stumnar helt. Får dem knappt över vattenytan men jag biter i. Ska inte ge mig och jag ska crawla ända in i mål. Går i mål och nytt person bästa igen. 49:54 stannar klockan på och jag har gjort det igen! Så jäkla nöjd! 394:e plats på Vansbrosimningen motion. Kan inte fatta det! Började crawla i november och klarade då 25 meter max innan jag var tvungen att vila. Nu simmar jag 3000 m i Vansbrosimningen på under 50 minuter. Galet nöjd!

 

Söndag 10 juli, Vansbro Kortsim

Nu börjar jag bli trött på riktigt. Känner av i luftvägarna att jag ansträngt mig några dagar. Tidig morgon då starten är kl 9. Släpps av vid starten av Ida och går till vattenbrynet. Känner mig inte alls pigg men pirrar samtidigt i kroppen av att det är mitt 7:e och sista lopp. Målet idag är att slå min klubbkompis Anettes tid som är runt 19 minuter. Blir intervjuad i starten och det får mig att tagga till ordentligt. Vid startsnöret ser jag Anton värma upp inför sin kommande vinst och galet vad han simmar fort. Såg ut som han hade en motor bakom sig. Blev ännu mer taggad att stå längst fram i starten bland så bra simmare. Starten går och vi springer i vattnet. Jag kan inte andas tänker jag. Känns som en slemklump sitter fast. Försöker harkla mig mellan andningarna och crawltagen. Känslan av att jag inte får luft hänger kvar och paniken är nära. Jag får inte ge upp nu och jag ska crawla de sista tagen in i mål! Jag ska fixa det! Kämpar mig i mål med hjälp av paniken och vilken tid sedan. Jag gör det igen och det med råge! 16:42 stannar klockan på och en 16:e plats. Så jävla skönt! Jag är i MÅL på riktigt och jag har även uppnått alla mina mål på vägen! Blir gratulerad och fotad i mål och allt känns så overkligt!

 

Det blev mycket text den här gången, men ville verkligen få fram hur min vecka varit. Det har både varit otroligt kul men också otroligt jobbigt. Som en kille på 11 år frågade mig om jag vunnit något av loppen, efter att han fått veta att jag gjort alla loppen under veckan. Nej svarade jag men i mitt svar kändes det ändå som jag vunnit alla loppen. Tack alla för all support och för alla hejaropen! Det har betytt otroligt mycket. Ett speciellt tack riktar jag till min sambo Ida som orkat stå ut med mig under denna tid. Även ett stort tack till familj, vänner och kollegor som stöttat mig på vägen. Utan er har jag faktiskt inte klarat detta! Listan med namn kan göras lång och ni vet vilka ni är. Stort tack till alla runt Vansbrosimningen som gjorde detta möjligt. Otroligt bra arrangerat rätt igenom och jag bugar mig för alla som ställer upp frivilligt under dessa dagar! Vi ses igen på Vansbrosimningen 2017.